Stenhumla
Bombus lapidarius
Fältkännetecken Drottning stor, arbetare och hane medelstor. Hona med kort och tät päls samt intensiva färger; sammetssvart kropp och neonorange rumpa. Bakbenen bara med svarta hår och utan inblandning av röda hår (jfr. gräshumla och haghumla). Gräshumlans färger är genomgående mattare. Tjuvhumla är mer långhårig och finns endast i norra halvan av Sverige. Hane lätt igenkänd med tydlig gul nos, gul hjässa och gul krage av varierande bredd. Behåring på mellan- och bakben gul till orange. Snarlik ängshumlans hane som dock har bredare krage som når ned till bröstet, mycket längre päls päls och orangebrun rumpa.
Levnadssätt Stora kolonier med ibland flera hundra arbetare, oftast under jord. Lång flygsäsong, från slutet av maj till slutet av augusti. Hanar kan förekomma i stora mängder på väddklint under eftersommaren. Boparasiteras av stensnylthumla.
Habitat De flesta öppna miljöer som i åkerlandskapens vägrenar, stadsmiljöer och utmed kusterna. Korttungad art som söker föda i vitklöver, tistlar och maskrosor med flera arter.
Utbredning & Status Mycket vanlig i södra Sverige norrut till Värmland-Uppland. Dess utbredning expanderar norrut och stenhumla förekommer numera regelbundet norrut till Jämtland samt med enstaka fynd även norr därom (därmed delvis överlappande utbredning med tjuvhumla!).
Övrigt Tillsammans med åkerhumla och ängshumla en av Europas mest vittspridda och vanliga arter.


apr April | maj Maj | jun Juni | jul Juli | aug Augusti | sep September | |
---|---|---|---|---|---|---|
♀ | ||||||
♂ |
Rasterkarta från Artportalen
